Svensk Reumatologisk Förening
Swedish Society for Rheumatology
 |
|
|
 |
|
Reumatologkongresser i Sverige med tyngdpunkt på den första Av Ido Leden, Kristianstad
Bakgrund Vid den internationella fysioterapikongressen i Berlin 1913 väckte holländaren van Breemen ett förslag om att bilda ett internationellt institut för vetenskaplig forskning om reumatiska sjukdomar. Man avsåg att fortsätta denna diskussion vid nästa möte 1917 i S:t Petersburg, men första världskriget kom emellan. Internationell sammanslutning Frågan togs emellertid upp på nytt 1925 i Paris vid det årliga mötet för The International Society of Medical Hydrology. Tiden var nu mogen och det fattades beslut om att bilda en internationell kommitté. Detta embryo reorganiserades och fick fastare former 1928, varvid namnet ändrades till Ligue Internationale contre le Rhumatisme, som på engelska blev International League Against Rheumatism (ILAR). ILAR:s uppgifter var följande: - Att leda kampen mot reumatiska sjukdomar. Den första ILAR-kongressen arrangerades hösten 1928 i Budapest och självklart var ILAR-presidiet närvarande. Det leddes av presidenten, Fortescue Fox från London och generalsekreteraren Jan van Breemen från Amsterdam. Det bestämdes om fortsatta kongresser vartannat år och sådana arrangerades sedan i Liège (1930), Paris (1932) och Moskva (1934). Sverige åtog sig därefter att arrangera 1936 års kongress. Den V ILAR-kongressen 1936 Denna gick av stapeln den 3 – 8 september. De första fyra dagarna var förlagda till Lund – Malmö och kongressen avslutades sedan i Stockholm dit merparten av de drygt 400 (uppgift G Edström, O Kahlmeter skriver 200) deltagarna tog sig med tåg. Inramningen var pompös med supé på Grand hotell i Lund, galamiddag på Bjärreds Saltsjöbad med Lunds stad som värd och avslutningsbankett i Knutssalen, Malmö. I Stockholm arrangerades festföreställning på Drottningsholms teater och middag på stadshuset. Det var även väl sörjt för de medföljande damerna genom bl. a. museibesök i Skåne och Stockholm, besök Lunds domkyrka båttur till Köpenhamn och utflykt till ett flertal av slotten i Skåne. I sitt hälsningsanförande briljerar kongressens president, professor Sven Ingvar från Lund, genom att tala på såväl tyska, engelska som franska. Inledningsvis framhåller han vilken ära det är att få arrangera en sådan här kongress och blygsamt berättar han om den oro man känt i ”lilla Lund” över att kunna ro detta i land. Speciellt med tanke på de ”världsmetropoler” som tidigare varit kongressorter. Sedan följer dock en lång och storvulen presentation om Lund som ett anrikt kulturellt, akademiskt och medicinskt center i Sverige, ”i ögonblicket Europas äldsta kungadöme”. I sina memoarer (referens 1, sid 48) berättar Gunnar Edström att en av kongressdeltagarna var Philp Hench (Nobelpristagare 1950 för sina upptäckter gällande kortison) som ”här talade för första gången på en reumatologkongress”. Han föreläste om ”den gynnsamma inverkan som icterus och graviditet har på en kronisk artrit och sökte analysera vad detta kunde bero på”. Gunnar Edström insåg Philp Hench potential och konstaterar nöjt att mötet i Lund var starten för en lång och givande kontakt och vänskap. Programmet i övrigt var koncentrerat till fem teman. I. Allergins roll vid de reumatiska sjukdomarna. Bedömdes då av många som det viktigaste ämnet. Den tyske patologen F. Klinge redogjorde för sina djurexperiment där han sensibiliserade försöksdjur med främmande äggvita och på så vis framkallade morfologiska vävnadsförändringar påminnande om de vid kronisk artrit. Enligt Klinges hypotes var dock inte allergenet hos människa ett äggviteämne utan en bakteriell infektion. Nanna Svartz redogjorde för sina undersökningar över polymorfa diplokocker, som hon isolerat från tarm och tonsiller, men ibland också från ledexsudat hos patienter med polyartrit. Hon hävdade att den polymorfa diplokocken hade kausalsammanhang med polyartriten och därför borde betecknas ”diplococcus polyarthridis”. II. Röntgenundersökningar vid de reumatiska sjukdomarna. Scott från England hävdade att man inte enbart skulle nöja sig med att undersöka förändringar i ledgångarna utan även studera urkalkningsfenomen. Enligt honom var det också viktigt med standardiserad undersökningsmetodik vid röntgenundersökning. Då skulle man få möjlighet till ”både diagnostiska och prognostiska slutsatser samt avgöra om sjukdomen befann sig i ett aktivt stadium eller inte”. Volz från Tyskland framhöll att sacroiliacaförändringar vid Bechterews sjukdom kommer långt tidigare än de i ryggraden. De senare karakteriserades av förbening av ligamentum longitudinale anterius. III. Myalgins natur. Två skolor fanns och bägge var representerade. Den ena hävdade att det förelåg strukturella och morfologiska förändringar i muskulaturen, den andra att sådana saknades. De senare hävdade att funktionsnedsättningen var funktionell bl. a. till följd av ”smärtreaktion” och neuralgi av oklar genes. IV. Ortopedens roll för terapin vid de reumatiska sjukdomarna. Patrik Haglund, ortopedins nestor (han tillträdde sin professur på KI 1913) betonade vikten av ”invaliditetsprofylax” vid reumatiska de sjukdomarna samt vikten av samarbete mellan invärtesläkaren och ortopeden. Flera talare framhöll vinsterna med avlastande och korrigerande gipsbandage. V. Bostadsförhållandenas betydelse. Man var medveten om att olika sociala aspekter vid kronisk artrit behövdes studeras närmare. Gunnar Edström redogjorde för en studie som visade att tillfredsställande bostadsförhållanden var korrelerat till bättre prognos. ILAR-samarbetet omöjliggjordes under andra världskriget. Arbetet återupptogs dock snabbt så fort kriget var över. Nu föddes också tankar om såväl europeiskt som nordiskt samarbete med liknande mål som ILAR:s. Här var Gunnar Edström en av pådrivarna. Det första nordiska mötet för reumatologer hölls i Köpenhamn den 5 – 6 september 1946. Närvarande var c:a 60 deltagare från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, men också van Breemen från Holland. Detta senare innebar att den första Eularkongressen arrangerades i Köpenhamn i september året därpå. Det bestämdes också om fortsatta nordiska möten och nästa arrangörsland blev Sverige (1948). Sedan har kongresser arrangerats vartannat år, se tabell. I år är det åter Sveriges tur och för första gången är Göteborgsreumatologerna huvudansvariga för kongressens genomförande. Jag/vi önskar dem lycka till och ser fram mot en spännande kongress präglad av den speciella Göteborgsatmosfären. Källor 1. Edström G. 50 år i reumatikervårdens tjänst. Lund: Ekstrands tryckeri AB, 1980. 2. Jonsson E. Den 5 internationella reumatologkongressen i Lund – Stockholm 1936. Nordisk Medicinsk Tidskrift 1936; 12:1719 – 24. 3. Kahlmeter O. Poträtt av Gunnar Kahlmeter. Banbrytare för svensk reumatologi. I: Leden I, Nived O (red). Svensk Reumatologisk Förening 50 år. Oskarshamn: AB Primo trycker, 1996: 15 – 31. 4. Leden I. Reumatologin föregångsspecialitet. Tidigt ute med lagarbete i rutinsjukvården. Läkartidningen 1995; 92: 1383 – 88. 5. Jubileumsskrift: Nordisk Reumatologisk förening 50 år. Red. Leden I och Nived O. Malmö: Searle och OB Grafik AB, 1996. 6. Kongressen mot reumatism är nu i fullt arbete. Högtidlig upptakt i universitetets aula med många tal. Sydsvenska Dagbladet Snällposten fredagen den 4 september 1936. 7. Reumatologkongressens andra dag. Givande föredrag och diskussioner. Demonstration av universitetskliniker och Sydsv. Gymnastikinstitutet. Sydsvenska Dagbladet Snällposten lördagen den 5 september 1936. 8. Reumatikerkongressen högtidligen invigd. Begeistrade lovtal till svensk kultur. Lunds Dagblad fredagen den 4 september 1936. 9. Reumatikerpatient bör äta på kolhydrater fattig kost. Ryska forskare framlägger intressanta rön vid kongressen. Diskussion om röntgenbildens betydelse och om myalgin. Lunds Dagblad lördagen den 5 september 1936. 10. Dålig bostad reumatismens bundsförvant. Reumatismen i sitt sociala sammanhang på kongressen. Rococo devertissement roade reumatologerna. Svenska Dagbladet tisdagen 8 september 1936. 11. Nästa reumatologkongress i Oxford. Vårt bästa resultat är negativt säger berömd fransk reumatolog. Stockholmstidningen onsdagen 9 september 1936. --------------------------------
Reumatologkongresser i Sverige Internationella (ILAR) 1936 Den V ILAR-kongressen i Lund – Stockholm Europeiska (EULAR) 1963 Den V Eular-kongressen i Stockholm - Årliga 2002 Den andra årliga Europeiska Reumatologkongressen i Stockholm Nordiska 1956 Den VI Nordiska i Lund President: Professor Gunnar Edström, Lund - Tvärfackliga 1995 Den V Nordiska tvärfackliga konferensen, Stockholm Ordförande i 2003 Den IX Nordiska tvärfackliga konferensen, Stockholm
|