Hasse Abrahamsson

Docent i invärtesmedicin

Gastropares: prokinetikum eller pacemaker?

Hasse Abrahamsson
Sektionen för gastroenterologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Gastropares karaktäriseras av fördröjd magsäckstömning i frånvaro av mekanisk obstruktion för tömningen. Gastropares är ofta en del i en utbredd gastrointestinal motilitetsstörning. Patofysiologiskt förekommer multipla faktorer såsom sjukdom i glatta muskulaturen, i magsäckens elektriska kontroll samt neurogena eller neurohumurala mekanismer. Dessa faktorer är viktiga i de två huvudgrupperna av gastropares, nämligen idiopatisk respektive diabetisk gastropares. I den sistnämnda gruppen kan hyperglykemi förstärka den hämning som redan finns p.g.a. autonom neuropathi. Hyperinsulinemi har en hämmande effekt på magsäck och tunntarm men dess betydelse vid diabetisk gastropares är oklar.

Vissa framsteg har på senare tid gjorts beträffande behandlingen av gastropares. Hos diabetiker är det viktigt att den metabola kontrollen optimeras. Farmakoterapi med 5 HT4 agonisten Cisaprid har en etablerad plats. Motilinagonisten Erytromycin har en ännu mer potent stimulerande effekt på magsäckstömningen. Av tillgängliga prokinetiska medel har motilinagonister bäst effekt på tömningen medan metoklopramid har bäst effekt på symptomen illamående och kräkning.